The Swedish Dream

So, the entire international relationship thing. I wish there was some kind of guide you could read. It’d be called How to get your partner into Sweden.

Yes, it’d be easier for us to stay in England. I speak the language. I already have a national insurance number. The bureaucracy simply isn’t as much of a nightmare. But it’s not the life I want. There are certain things I expect or look forward to, and they simply won’t happen if we stay here. Dan is with me on that. We’re thinking parental leave and big houses, big gardens. I’m thinking family, summer days at the beach, winter days playing in the snow and pick n mix. It’s my Swedish Dream. I feel like I keep pointing out that I love it here, and I do, but I’m only visiting. It’s not my life, because my life is very much Swedish, and meant to be played out in Sweden.

Most definitely part of my Swedish Dream

So we’re in a mess. No citizenship for Dan without a job. No job without the language skill. No Swedish for immigrants without registering at the tax board. No registering at the tax board without at job. On and on, round and round. As my partner has now started his teacher training we also have to consider the conversion courses required to teach in Sweden. For wich you also need the language skill, naturally.

So he has to work hard to learn Swedish. And we can only hope he’ll manage to get a job when we return. Until his Swedish is good enough to take that conversion course. From where we’re standing now it feels like the task is too monumental to even consider. And some days we panic. Like today. What do we do? What are we doing? 

So we take every day as it comes. And we hope. Because, dammit, one day I will have my Swedish dream.

Advertisements

4 thoughts on “The Swedish Dream

  1. Men åh, hittade precis mina tankar i textform i det här inlägget. Snubblade in här av en slump genom kommentarerna på en annan blogg. Bor själv i Manchester med min Engelsman och längtar tills vi kan flytta hem, till Sverige. Vi har dock inte kommit lika långt som er. Har bott här i 3 år i December, så börjar definitivt känna mig redo att flytta tillbaka snart. Min Engelsman kräver fortfarande lite mer bearbetning, men hoppas verkligen att vi kan börja planera en riktig flytt inom de närmsta två åren.
    Lycka till med era planer! :)

    • Vad roligt! Känns ju lätt lite isolerat i en sådan här situation, just det där med “hur gör man??” Finns ju inte så många man kan fråga.

      Hur träffades ni? Hoppas det blir av! Själv har jag ju inte ens varit här särskilt länge, men Dan har redan bott med mig i Sverige ett år och är helt med på att flytta tillbaka nästa sommar.

      Tack så mycket, och tack detsamma! :)

  2. Hej! Jag ramlade också in här och relaterar totalt! Jag och min partner flyttade till Sverige för fem år sedan och vilken kamp det har varit! Språket, kulturen, saknaden av vänner – hu vilken kamp. Jag flyttade tillbaka efter tio år i uk och var också helt lost men nu känns det som vi är i hamn. Min man har greppat språket och har byggt kontaktnät och fått vänner och kunnat lämna de skräp jobb han hade de första åren.
    Så det går och det kommer bli bra och det kommer svetsar samman er!

    • Vad skönt att ni slagit er till rätta, och speciellt din man då! Ser inte fram emot kampen, men ser verkligen fram emot att hamna där!
      Tack så mycket för din kommentar och för peppen :)

What do you think?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: